“Højt at flyve – dybt at falde…”
Her kommer lige et totalt sceneskift.
Jeg står desværre i den forfærdelige situation at jeg skal sige farvel til en meget kær og elsket ven – min dejlige islænder Vinur (ven på islandsk).
Han har været syg i over et år og nu kan han ikke holde til at være her mere.
Han skal afsted på torsdag og jeg sidder her med et tastatur helt vådt af tårer.
Jeg ved det er det bedste for ham – og det er dyrlægen der har taget den endegyldige beslutning. Men hvor er det dog hårdt! Mennesker er ikke beregnet til at regere over liv og død på den måde.
Jeg er klar over at dette er en meget lille ting set i det store perspektiv og at det “kun” er et dyr. Men følelser kan som bekendt ikke kontroleres af fornuft.
Hvordan siger man farvel til ens kæreste ven fra dyreverdenen på en ordentlig og værdig måde?
Jeg har en veninde der har lovet at være hos ham og forsøge at gøre ham tryg når dyrlægen skal give ham den sidste sprøjte. Hun siger at det ikke skal være sådan jeg skal se ham for sidste gang.
Men jeg er bare sådan i tvivl…
åhh gud vad tungt och svårt det måste vara för dej. Har varit med om samma sak.
I djuren får man en underbar vän som älskar en ovillkorslöst det är en kärlek utan begränsningar och att ta farväl är så svårt ,så tungt. Men försök att se det som om att, lider ett djur så kan vi människor i alla fall låta dem få sluta lida mer. Jag tänker på dej och din vackra häst och hoppas han kommer till den finaste hagen i himlen där han stolt kan få springa bland molnen. En stor tröstkram..
oh så fin han är! Förstår alltför väl hur otroligt sorgligt det är att säga adjö till en kär vän och familjemedlem. Men jag tror att du gör rätt i att låta honom få sluta sitt liv på ett värdigt sätt innan livet består mer av lidande än lycka. Ett värdigt slut är lika viktigt som ett värdigt liv! Tänker på dig!
KRAMAR
Ett så tungt beslut att behöva ta. Det är som du säger omänskligt att behöva vara den som ska ta detta beslut, samtidigt som man ju inte vill se en älskad vän lida. Så vacker och kolok han ser ut på dina bilder! Jag tänker på dig och hoppas att ni får en fin sista tid tillsammans!
KRAM
Så grymt att behöva ta ett sådant beslut! Ändå är det så när man lever med djur. När jag var tvungen at avliva min älskade katt ville jag hålla honom i min famn för att lugna och ge trygghet, men det var hemskt och jag gråter fortfarande vid tanken på det.
Stor kram tll dig!
Kære Annette,
Jeg deler din sorg og sender masser af varme tanker og kærlighed til dig. Jeg forstår du bliver i tvivl når din veninde snes du ikke skal se din elskede ven i den sidste stund og at hun tilbyder dig at være der så du kan have de fne linder i stedet for det sidste som jo desværre blvet et sørgeligt minde. Men jeg kan af egen erfaring sige at jeg vil absolut anbefale at du er med nd i det sidste. Jeg vl ikke gøre dig forvirret og jeg kender dig jo ikke personligt så måske har din veninde ret men det sidste minde bliver alligevel ikke det stærkeste og eneste minde af ham. Det kan lade til det i starten men efter et stykke tid kommer de fine minder at overskygge det sidste svære og du kommer til at føle dig glad over at du alligevel var der hos ham og gav ham din varme, kærlighed og tryghed på denne sidste jordlige rejse. Det er bestemt ikke rart at undre om man har gjort det rette bagefter og ærgre sig over at man ikke var med. Det svider hårdere end at konfrontere smerten i det stykke tid det varer. Dessuden er du jo nok den som bedst giver din hest tryghed? Selvfølgelig er vi forskellige som mennesker og håndterer og klarer situationer på forskellige måder men jeg synes alligevel du skal tage en ordentligt tænker om du nu ikke skal være med. Lad være med at undgå smerten, mød den i stedet -hvis du altså er parat til det. Du vokser af det. Jeg tror faktisk at du kommer til at møde smerten senere alligevel hvis du bare undertrykker den nu. Så er det bedre at være med ham ind i det sidste så har du et minde som faktiskt kan blive et omend meget sørgeligt minde så bliver det utroligt smukt også. Håber jag ikke har rodet det sammen for dig nu… Men har en del erfaring med sorgearbejde. Ok jeg ved det ikke er nogen garanti for at jeg ved hvad jeg taler om men jeg har hjertet på det rette sted og ønsker dig held og lykke.
Stort knus/Tina
Så der var lidt stavefejl/trykfejl, undskyld. Skrev fra min iPhone og så bliver det lidt forkert nogle gange…
Knus/Tina
Hej!
Ett svårt men så viktigt beslut och oändligt sorgesamt. Att ta farväl av ett älskat djur, en familjemedlem, en vän är bland det svåraste vi människor gör men ibland tänker jag som alltid levt med djur att det skulle vara så mycket svårare att inte få vara dem nära. Hos våra djur möter vi livet självt.
Känn efter riktigt mycket hur du vill göra i hans sista stund i detta livet, ibland är det skönt att vara med mitt i smärtan om man orkar.
Kramar och tankar från Eva
Hej! vill först säga att jag uppskattar din blogg mycket!men vad gäller din fina islänning-vet precis hur det känns jag brukar tänka på det vackra citatet- if you love someone -set them free. kram!
Nej, jag tror inte man kan varken förbereda sig eller förstå hur det känns förrän man står där inför detta beslut.
Jag har ju tre hästar själv och sex hundar, alla hundar börjar bli gamla (den älsta är 16 år) och min egen häst är 21 år. Orkar inte tänka på att jag ska ta farväl fastän jag VET att det blir så en dag…
Så kära Du, även om man vet att livet med ett husdjur är begränsat finns ingen mentalberedskap när det går mot sitt slut.
Förnuftet är en sak – känslorna en annan. Ingen rår över känslorna, de lever sitt eget liv. På ett sätt påbörjar man sorgearbetet mer eller mindre medvetet eller omedvetet när djuret börjar bli gammalt, men det minskar ändå inte smärtan när man står inför faktum.
Jag lider så med dig, mina tankar med värme är hos dig och Vinur.
~Ingrid
Oj, söta vän. Vilka tunga dygn du har framför dig. Det är hemskt, men det är ett ansvar vi tar när vi skaffar våra älsklingar, att låta dem sluta sina dagar med hedern i behåll, och på ett värdigt sätt. Men det är fruktansvärt, och det finns inga ord som tröstar. Du gör det som är bäst för Vinur, och det är ju det rätta. Lyssna på ditt hjärta, gör som du känner. Jag har följt alla mina hästar och hundar till sista andetaget, och det har betytt mycket för mig.
Mina allra största och varmaste kramar till dig och Vinur.
Sofie
“The Rainbow Bridge”
Just this side of heaven is a place called Rainbow Bridge. When an animal dies that has been especially close to someone here, that pet goes to Rainbow Bridge. There are meadows and hills for all of our special friends so they can run and play together. There is plenty of food, water and sunshine, and our friends are warm and comfortable. (…) You have been spotted, and when you and your special friend finally meet, you cling together in joyous reunion, never to be parted again. The happy kisses rain upon your face; your hands again caress the beloved head, and you look once more into the trusting eyes of your pet, so long gone from your life but never absent from your heart. Then you cross Rainbow Bridge together…”
Annette, it is very hard, but try to think in all great moments you had together. It is so dificult to take that decision. Last year my cat, and my dog died, and it wasn´t easy.
A special hug for you.
Carla
Hej Annette.
Det er en rigtig svær situation. Jeg kender dig heller ikke personligt men vil umiddelbart give FinaTina ret.
Tror at du senere vil blive ked af, at du ikke var der til at sende Vinur afsted.
Knus herfra Sanche
Tak tak tak!
Hvor er i søde og forstående allesammen.
Jeg har nu talt med min veninde igen og jeg tror jeg har besluttet mig for at være der hele vejen. Hun har forklaret mig i detaljer hvordan det foregår (hun har prøvet det 2 gange før) og selvom jeg synes det lyder lidt voldsomt, så vil jeg gøre det.
Tusind tak for jeres støtte og omsorg.
Knus
Annette
hej Annette – jeg synes bestemt at FinaTina har sagt det hele – jeg synes man skal være der hele vejen igennem – til det sidste, jeg tror du fortryder det, hvis du ikke er der. Jeg har det sådan med svære ting, at dem skal man dykke ned i og komme igennem på den måde – der gælder ingen genveje eller gærder, man kan springe over.
Jeg tænker på dig og din flotte islænding :)
Kære Annette,
Jeg kan godt huske du skrev tidligere at han var syg. Det gør mig ondt, at det nu er ved tiden at sige farvel :o(
Men jeg synes at den beslutning med at være hos ham til det sidste er den rigtige. Ja det blir rigtig svært og hårdt for dig, men det er det tryggeste for ham og jeg tror du fortryder hvis du ikke gør det. Du kan klare det for hans skyld – og din egen.
Tænker på dig…..
Hanne
MAnge som tenker på deg og Venur – jeg også. Det er krevende å ta farvel. Jeg valgte å være med da min hest måtte avlives. Er veldig glad for det i dag. Jeg laget et deilig måltid til ham, og koste med ham før dyrlegen satte sprøyten. Lykke til Annette. Det blir vemodig.
Bjørk
Annette,
I’m thinking of you at this very sad and difficult time, jag grater med dej. Men tank pa allt roligt och fint ni haft tillsammans och detta ar det basta for honom. Stor kram till dej och Vinur.
Så tungt och jobbigt beslut! Tänker på dig! Kramar
Jag vet precis hur du har det just nu. För drygt ett år sen tog jag farväl av min älskade vän, och sitter här med tårarna rinnande över kinderna när jag läser, både för min egen skull men även för din skull då jag vet hur svårt det är att ta det beslutet. Hur länge ska man vänta? När är det dags att ta det beslutet? Hur tar man farväl av en älskad vän som inte har gett en annat än kärlek och vänskap i alla år? Det är så svårt, men samtidigt vill man inte att de ska lida mer än nödvändigt.
Jag tror att du fattat rätt beslut att vara med hela vägen, hur svårt det än är. Att kunna vara med och ta ett sista farväl var oerhört svårt för mig, men ändå något som kändes bra att kunna göra. Att vara med och stryka honom över pälsen och prata i hans öra medan han somnade in Det är aldrig “bara ett djur” utan det är både en kär familjemedlem, och en vän som gett en ovillkorlig kärlek, alltid. Ett djur kan vara en bättre vän än människor. Att ha djur ger så enormt mycket kärlek och glädje, och sorg och smärta när det är dags att ta farväl.
Hej
Puha, det er slemt, som alle andre jo så fint har udtrykt det. Vi fik vores elskede gamle hønsehund aflivet for 5 år siden. Det var en svær beslutning men vi skal huske, at dyrene er helt overladt til os og vores beslutninger, de kan ikke selv sige til når det er nok. Så derfor har vi et ansvar som dyreejere, for at tage den rette beslutning når det er nødvendigt. Og også for at følge dem hele vejen, det følte jeg ihverttilfælde vi skyldte vores gamle trofaste hund. Hun blev aflivet herhjemme i kurven og det var stille og fredeligt, og hun var helt tryg fordi vi var der allesammen. SÅ hvis du overhovedet kan, så synes jeg du skal være der, man gør jo alt for sine bedste venner også når det er svært.
Det gælder for både mennesker og dyr synes jeg, omend det er virkelig hårdt at være vidne til. Men når ikke det kan være anderledes så skal ingen svigtes i den sidste stund, og på en eller anden måde er det også med til at gøre det nemmere bagefter, at man ved hvordan det gik til og at de ikke led. Ellers får man bare en masse mærkelig forestillinger om hvad der egentlig skete og det tror jeg ikke gør det bedre.
Sidste år stod jeg på hospice og holdt min eksmand og mine tre børns far i hånden, inden han stille sov ind. Han var kun 50 år og det er det værste jeg nogensinde har været med til. Men idag et år efter er jeg meget glad for at han vidste jeg var der, og at han blev fulgt hele vejen af alle dem han holdt af.
Jeg ønsker alt det bedste for jer.
KH
Mette
Annette,
jag beklagar verkligen det svåra du går igenom med din fina Vinur.
Tittar på bilderna av honom och blir alldeles tårögd.
Så vacker han är!
Som de andra, kloka tjejerna skriver här, så vill man ju inte att ens älskade djur ska lida <3
Är själv en stor djurälskare, men fick tyvärr inte säga farväl till min katt-flicka Tiger då hon blev påkörd =(
Massa kramar till dig.
//Becka
Hej alle i kære mennesker….
Tusind tusind tak for jeres omsorg.
Jeg kan forstå der er mange der har hår stået i lignende- og også meget værre situationer.
Jeg tror ikke jeg har flere tårer tilbage – og kan nu meget bedre overskue dagen i morgen.
Stort kram til jer alle.
Kära du,
har varit inne på din blogg nu några gånger de senaste dagarna och sett att du inte har gjort några fler inlägg på ett tag.
Anar att du är mitt uppe i värsta smärtan av det som är alla hästägares största mardröm, dvs att tvingas ta bort ett djupt och innerligt älskat djur.
Känner starkt hur ont det måste göra just nu, jag har tyvärr själv varit i samma situation.
Vi är många som tänker på och känner med dig.
Hoppas att du snart samlat tillräkligt med kraft och ork att börjar titta utåt igen och att du snart kommer tillbaka med dina fantastiska, inspirerande och tänkvärda inlägg.
Vi saknar dig!!!
En riktigt stor och varm kram
Mia